Måndagens poesiläsning ägde rum i den del av Malmö stadsbibliotek som ni ser på bilden ovan, dvs den äldsta delen av biblioteket som kallas för slottet.
När jag kom in i entrén möttes jag av informationsskyltar om kvällens arrangemang. Digitala informationsskyltar som fanns utplacerade på flera ställen på det stora biblioteket.
Gullbergrummet är ett perfekt rum för poesiläsning. Rummet som är placerat på fjärde våningen är inrett med poeten Hjalmar Gullbergs personliga boksamling. På väggen hänger ett vackert porträtt av Hjalmar Gullberg, målat av Agda Holst.
Rubriken på kvällen läsning var ekopoesi och temat miljö, natur och klimat. Namnen på oss som läste var jag, Birk Andersson, Louise Buenafe Mistén, Dag Persson och Olle Hedstrand. Programmet innehöll haikudikter, estradpoesi, sång och den gemensamme nämnaren i våra texter är att vi alla värnar om naturen.
Ett ämne som kom att diskuteras under kvällen var gränsen mellan vad som är ekopoesi och naturlyrik. Jag har tolkat det som att naturlyrik kan betraktas som en huvudrubrik för poesi där naturen lyfts fram som en betydelsefull plats för rekreation, återhämtning och som en förutsättning för liv. Ekopoesi borde därmed kunna placeras in under kategorin naturlyrik men det som är specifikt för ekopoesi är att den har ett fokus på klimatförändringar, plundringen av planetens resurser och hur jorden mår.
I min poesi lyfter jag fram naturen som en plats för livet och konsten, en plats för återhämtning, rekreation och välmående. Jag hyllar och värnar om naturen och tänker att det är möjligt att påverka genom att lyfta fram goda egenskaper. Kanske innebär det att den poesi jag skriver i Våra andetag andas haikusommar främst kan placeras in i facket för modern naturlyrik, och att naturlyriken på sätt och vis är grunden till varför det finns sådant som ekopoesi. Det naturlyriken och ekopoesin har gemensamt är att vi värnar om naturen så för min låter jag gärna mina dikter utforskas lite närmare av ekopoesin. Vi vill alla värna om naturen och vi använder poesin för att sprida våra budskap <3
© Christina Karlsson
Bokutgivning är för mig en ny outforskad resa som är fylld av förväntningar. Det känns otroligt spännande att ta emot beställningar, signera böcker och följa deras resa ut till olika delar av landet. Jag blir glad när jag får höra att några av er köpt boken för att ge den till en god vän i julklapp, glad över reflektioner som att ”dikterna varar länge och kan läsas flera gånger”. En person har spontant utbrustit ”det här verkar till av vara dikter man kan smaka på”. Andra har berättat att de låter boken ligga framme som en inredningsdetalj. Några har spontant hört av sig och berättat vilken dikt som blivit favorit och några enstaka personer har delat med sig av sina bildtolkningar. Jag känner mig otroligt glad och tacksam över att befinna mig i ett flöde där dikterna sakta men säkert tar plats och ger sig ut på nya äventyr tillsammans med nya läsare. Det är ju trots allt tillsammans med er läsare som boken får betydelse och ett upplevelserikt liv.
